annhelenskreativahem

Nu är det dags att skriva några rader igen. Allt känns ok nu. Har betat av lite saker som har hängt över mig. Måndag och Tisadag var jag i Bullaren och vävde. Igår städade jag stora rummer noggrant och rafsade över köket på samma gång. Idag har jag tagit det lugnt med hemsysslorna och istället har jag tagit hand om redoviningen för sotenäss mcc. Nu har jag bara skolarbetet kvar att beta av. Jag har en trädgård som behöver lite omsorg och det är nästa projekt.
I mitt nya värkande liv måste jag lära mig att jobba med förstånd. Inte lätt, men tvunget. Jag har aldrig varit den som har stått och tittat på när någon jobbar, men det får jag göra nu.
Över helgen var Janne ute och grävde när buskar för mig och jag stog och tittade på. Det känns inom mig, men nu är det som det är. Jag tycker att jag har gott mod i alla fall med tanke på hur jag mår i min värkande kropp.
Jag har ett råd till alla er som läser mig blogg att tänk på att kroppen skall hålla även när ni passera 50 års strecket. Ett gott råd från en som vet. Nog om värk och elende.
Man får fokusera på det som är bra och det finns massor. Det gäller att inte dras med i allat som är jobbigt och det finns bara en person som kan göra något åt situationen och det är du själv i detta fallet jag.
Jag skall dyka i mitt arkvi igen och se om jag hittar något kul:



Detta är min pappa. Jag tror att året är 1970. Han var 50 år där. En typisk bild på honom från den tiden. Fiskarmössa och cigarett i handen.




Tänk vad ung man har varit. Här är jag 17 år.